Mitt hästintresse väcktes när jag som barn såg de ungerska hästkarlarna så kallade csikos med sina hästar på den ungerska pusztan. De gjorde helt otroliga saker tillsammans med sina hästar! Här hemma i Sverige var det som för de flesta ridskolan som gällde. På Storås Ridklubb var det jag började min resa, bodde i stort sett i stallet vilket så småningom ledde till att jag höll egna ridlektioner. Detta i sin tur ledde till att jag valde ett naturbruksgymnasium, gick inriktning häst på Plönningeskolan. Var under dessa tre år ute på flera stall och praktiserade, bl.a. fyra veckor på Varga tanya i Ungern där jag fick se närmare hur de jobbade med sina hästar ute på pusztan. Blev diplomerad hästskötare och tog tappskokompetens år 2000.
Jag "visste" hela tiden att jag skulle jobba med hästar. Beridare stod högst upp på listan då de svåra och mest knepiga hästarna var de jag gärna jobbade med. Mest för att jag aldrig ägt någon egen häst och då fick man snällt ta de chanser man fick, vilket ofta innebar att rida de hästar ingen annan ville eller vågade. Jag var också lite dumt orädd när jag var yngre så jag sa ja tack till allt som ledde till att få möjlighet att få umgås med häst. Mitt intresse för att arbeta med hästen från marken har nog alltid funnits där. Jag longerade, tömkörde och gick ofta promenader med hästarna. Var inte heller ovanligt att jag hoppade upp barbacka med endast grimma och grimskaft för att galoppera ett varv i hagen, eller bara ligga och mysa uppe på hästryggen. Har genom åren provat på att tävla lite granna, mest dressyr, lite hoppning men även provat på terräng ett par gånger. Insåg dock ganska snabbt att det inte var tävling jag var intresserad av utan kontakten med hästen. Genomtänkt varierad träning som leder till en stark och hållbar häst var det viktiga för mig.
Av en slump hamnade jag hos Sandy, en kvinna i Kareby som då år
2000 hade fyra hästar. Här är jag kvar än idag och Sandys hästar har lett in mig på en helt annan inriktning. På
grund av kroppsliga problem hos Snuttan grottade jag ner mig i allt som
har med hästkroppen och det som påverkar hästen att göra. Massage,
stretching, sadelanpassning, hovar (se min hovresa), etologi, inlärningspedagogik mm mm.
Hon var också den häst jag började trickträna med då jag såg vilken
nytta övningarna gjorde för hennes kropp. Det ena ledde till det andra
och det känns som jag och hästarna har provat det mesta. Bl.a. ridit för
westerntränare, tränat akademisk ridkonst samt working equitation. Har
även deltagit i mängder av kurser och clinics som åskådare/fotfolk genom
åren. Parelli, Naturlig dressyr, True Connection, Dressage Naturally,
Nevzorov Haute Ecole för att nämna några. Med hästarna har jag bl.a. gått
kurser i långa tyglar, klickerträning och positiv förstärkning. Jag och
Akrém har också testat på att träna frihetsdressyr för Honza Blaha. Jag åker regelbundet med mina hästar till Hällekis Säteri för att träna Akademisk Ridkonst för Christofer Dahlgren och Stinelo Wiking.
Var är jag idag? Kan bara konstatera att en mycket duktig hästtränare jag tränade regelbundet för, för ca 20 år sedan hade rätt!!! Melba (Akréms mamma) som var en av Sandys hästar var en väldigt speciell madame... Superkänslig var nog bara förnamnet så när jag då för ca 20år sedan deltog med Melba på flera kurser för denna tränaren sa hon så här: Denna hästen kommer lära dig mer än vad någon tränare någonsin kan göra, så vill du lära dig läsa av och träna hästar så umgås med Melba. Tänk så rätt hon hade! Självklart har alla otroligt duktiga hästmänniskor som delat med sig av sin kunskap lärt och inspirerat mig massor. Men i slutändan är det alltid hästarna som givit mig svaret och feedback på om jag är på rätt väg eller ej.
Idag gör jag och hästarna det vi tycker är roligt helt enkel! Det ena utesluter inte det andra utan tvärt om. Så om vi tar en tur i skogen, leker löst i paddocken eller fokuserar på finlir i skolorna spelar ingen roll så länge det utvecklar hästen i rätt riktning känslomässigt, mentalt och kroppsligt samt förbättrar våran kommunikation. Relationen med hästen kommer alltid först, quickfix är ingenting jag sysslar med men är du som jag intresserad av att fördjupa din relation med dessa fantastiska djur kanske vi ses. Hästarna ger mig så mycket glädje i livet och de lär mig nya saker varje dag så det känns fantastiskt att få göra det jag kan för att ge tillbaka något till dom!
